Igår så fick jag ett infall och tänkte att jag måste göra något åt den bristande formen. Sagt och gjort, träningskläder och joggingskorna på. Vad ska jag säga? Det var tungt, riktigt tungt, men någonstans måste man ju börja. Jag varvade jogging med promenad och kände mig iaf nöjd efteråt.
Imorse la jag ut ett ganska precis 1000 meter långt spår till Groa. Det fick ligga i 70 min. Som vanligt så började hon i sakta mak, det verkar som att poletten trillar ner först när hon kommer till första apporten. Då blir det avsevärd tempohöjning och sen vill hon spåra vilket får till följd att hon ofta missar en apport mitt i, så även denna gång. Eftersom hon missade en apport förra gången försökte jag verkligen memorera var jag lagt apporterna den här gången. Den tredje apporten gick hon förbi, ungefär 1 m vid sidan, det var som att hon inte hade tid att stanna, det gick fort framåt. Det blev pinne till matte och köttbulle till Yoshi som vi hade på släp, sen missades det inga flera apporter 
.
Det tog 22 min att komma runt, då fick jag be henne vänta ett par gånger för att det var trassel med koppel och lina. Yoshi var ju med och var överallt, mest i vägen. Tiden kan kortas lite, vilket är bra med tanke på att maxtiden i lägre spåret är 25 min.
