Saker som blev tydliga för oss de här dagarna är att:
1. Groa har ett stort behov av att kolla av folk och omgivning.
2. Hitta bättre belöningar som får henne att jobba lite mer för att få belöningen.
3. Dela upp moment och träna mer detaljer.
4. Träna länkning/helhet och belöna även transporterna mellan moment då hon lätt tappar fokus och kan vara svår att få med.
5. Groas skällande som tog oanade proportioner de här dagarna.

Det uppenbara är att jag inte kan förlägga alla träningar till hemmaklubben, vi måste ut och träna i så många olika miljöer så möjligt så hon vänjer sig och hittar en strategi för att lösa de situationerna. Det svåra med belöningarna är att hitta något som får henne att vilja anstränga sig lite mer utan att hon går upp i varv och börjar skälla, en svår balansgång! Provade i en del situationer att köra externbelöning med godis i skål vilket verkade fungera bra, ska prova med det ett tag till för att se om det är en framkomlig väg. Sammanfattningsvis, en inspirerande och bra kurs som jag gärna rekommenderar, nu ska jag träningsplanera .

Vid spårpåsläppet gick hon ut sakta, spårade ett par meter tog ett varv, spårade lite till i långsam takt, sen kom vi iaf iväg och utom synhåll för domarna, sen upprepades proceduren ett antal gånger. Jag trodde i ett svagt ögonblick att tävlingen skulle sluta där för vår del, men plötsligt vaknade hon till och spårade jättefint. Fyra apporter och slutet fick vi in, de tre missade apporterna var alla i början. 7,5 och 7 blev snittbetygen för påsläpp resp spårande. Eftersom budföringen gick fint så hade vi tillräckligt med poäng i specialmomenten för uppflyttning!
Sen var det dags för platsliggning, den kan vi dra ett streck över. Groa åt, nä det är inte rätt benämning, betade frenetiskt gräs och maskroser. När det var 45 sekunder kvar gick hon upp och lommade sakta åt mitt håll. Hon har ätit lite gräs tidigare vid platsliggning, men hon har ALLTID legat kvar. Jag får fundera på hur vi ska jobba med detta.

Eftersom chansen till uppflyttning troligtvis var borta så tänkte jag strunta i lydnadsprogrammet, men blev i sista stund övertalad att ändå gå in på banan. Det märktes nog att vi inte var helt i form, linförigheten och framförgående var segt och platsläggande nollade hon. Hon stod glatt kvar och viftade på svansen som om det räcker med att bara vara söt!
Kryp och apportering gick hyfsat bra, betyg 8 och 8,5. Vid hoppet gjorde hon en störtdykning på andra sidan och tog en maskros innan hon satte sig *Grr*. Det fattades drygt 20 lydnadspoäng för uppflyttning, det är tufft om man inte har platsliggningen, när vi dessutom nollade ett moment så blev det ”bara” ett godkänt resultat!

Imorse la jag ut ett ganska precis 1000 meter långt spår till Groa. Det fick ligga i 70 min. Som vanligt så började hon i sakta mak, det verkar som att poletten trillar ner först när hon kommer till första apporten. Då blir det avsevärd tempohöjning och sen vill hon spåra vilket får till följd att hon ofta missar en apport mitt i, så även denna gång. Eftersom hon missade en apport förra gången försökte jag verkligen memorera var jag lagt apporterna den här gången. Den tredje apporten gick hon förbi, ungefär 1 m vid sidan, det var som att hon inte hade tid att stanna, det gick fort framåt. Det blev pinne till matte och köttbulle till Yoshi som vi hade på släp, sen missades det inga flera apporter .

Det tog 22 min att komma runt, då fick jag be henne vänta ett par gånger för att det var trassel med koppel och lina. Yoshi var ju med och var överallt, mest i vägen. Tiden kan kortas lite, vilket är bra med tanke på att maxtiden i lägre spåret är 25 min.

Bägge hundarna spårade bra, dock missade bägge hundarna varsin apport. I Groas fall var det så att jag inte hann med och kom lite för långt på efterkälken där terrängen var lite snårig och hon snurrade runt lite, det kan hända att hon markerade apporten och gick vidare utan att jag såg det. Jag får helt enkelt hålla i linan mer och se till så avståndet mellan oss inte blir för stort.

Groa började spåra i rätt makligt tempo och såg lite oengagerad ut, men hon blev mer och mer taggad allt eftersom hon spårade. Längden verkade inte vara något bekymmer för henne. Vad kul det är att vara igång med spårandet igen!

Jag har även bestämt mig för att satsa på Groas start i lägre spår före Yoshis, detta pga att Yoshi är lite skottberörd. Han har klarat av skott hyfsat tidigare, men man ser att han inte är helt oberörd. Igår så var det tydligt att han inte gillade skotten något vidare, jag försökte hålla honom i rörelse och leka med honom, men han kom av sig och var svår att få igång igen. Groa var däremot fastbunden vid sidan av planen, fullt upptagen med att äta jord/lera och verkade inte ens höra skotten.

Jag kan avslöja att jag gått en tävlingslydnadskurs och hittat en kanoninstruktör, Camilla. Hon har fått mig att tänka om när det gäller träning och fått mig att inse vikten av en god träningsplanering. Det har hänt allt för många gånger att jag gått ut och tränat lite moment utan en tanke på hur och varför och vad som ska uppnås med träningen.
Efter några veckor med kontaktövningar av alla de slag så har jag faktiskt märkt en positiv förändring. Vårt problem har ju varit att Groa (och jag) tappat fokus så fort det blir mycket runt omkring eller i tävlingssituationer. Vi har kort sagt tränat på att vara kvar i vår ”bubbla” oavsett vad som händer runt omkring.

Klubben hade appellspår förra helgen, eftersom jag märkt en förbättring och det fanns platser kvar, lät jag mig övertalas att vara med och tur var väl det för det blev både uppflyttning och klassvinst!!

Groa utförde alla moment utan några större missar, det blev inte så många 10:or, men genomgående 8,5-9 räcker långt det också . Det har varit så mycket snö överallt så tävlingen var bara Groas andra spår för i år, men nu kommer det bli många fler!

Året blev inte som jag hade föreställt mig, men det är nog sällan allt går som man har tänkt sig. Vintern/våren mådde jag inte jättebra vilket tyvärr påverkade familjen och hundarnas träning. Den energi som jag lyckades uppbringa gick åt till att starta upp ett nytt spännande, krävande projekt på jobbet, en utmaning! Jag tycker projektet har gått bra, visst finns det saker man kunde ha gjort bättre, men jag väljer att vara nöjd och ser framemot att få jobba ytterligare ett år med detta projekt och de människor som ingår i projektgruppen.

Jag fick värdefulla tips och hjälp av kloka personer att se på tillvaron på ett sätt som gjorde att jag mådde bättre, jag blev förvånad över hur stor tankens kraft faktiskt är.

Hundarnas träning blev som sagt lidande, det var egentligen inte förrän till sommaren som jag kom igång på allvar. Vi spårade massor, båda hundarna gjorde enorma framsteg, kanske för att matte lärde sig att inte styra hundarna i spåret…

Groa startade ett appellspår, men vi bröt efter en dålig lydnad och budföring, jag insåg att vi behöver massor med träning under tävlingslika förhållanden. Det spelar ingen roll om hon kan göra momenten tiomässiga på hemmaklubben när allt är som bortblåst när vi kommer till en ny tävlingsplats.

Jag tragglade rutan med Yoshi och trodde att polletten äntligen hade trillat ner, men på vår enda start i lk2 så nollade han rutan.

Groa och jag gick tävlingslydnadskurs på hösten, vi tränade flitigt och hade tänkt göra ett nytt försök i appellen, men tävlingen blev inställd pga. Kung Bore.

Jag insåg att jag måste prioritera min hälsa och gjorde en omstart med mat och motion för sjuttielfte gången. November/december lyckades jag träna två ggr per vecka.

Mål 2011

Jag
Att fortsätta träna två gånger i veckan.
Att bli normalviktig
Att låta familj gå före jobb
Att utvecklas som ledare, jag ska t.ex. gå UGL-kurs i februari.

Groa
Finslipa lydnadsmoment OCH få dessa att fungera på tävling. Ska försöka åka på så många träningstävlingar som möjligt.
Målet i lydnaden är LPI då jag tror vi behöver tävlingserfarenheten och lydnadsklasser är lätta att komma med på. Självklart ska vi även jobba vidare med nya moment. En kurs för Lotta Linusson är inplanerad i juni.

I brukset vill vi först och främst ha en uppflyttning ur appellen, men jag har även en förhoppning om att klara lägre spåret. Uppletande är något vi ska lägga mer fokus på.

Yoshi
När det gäller lydnaden så ska vi finslipa klass två momenten och tävla med sikte på LP2.
Massor med spårträning och en uppflyttning till högre spår är målet.

Prioriteringar
Det är bara att erkänna att jag har svårt att få tiden att gå ihop med heltidsjobb, tjänsteresor, familj, hundar och så min egen träning. Därför har jag bestämt mig för att prioritera Groas träning framför Yoshis. Yoshi vill alltid göra rätt och blir olycklig om han inte förstår vad han ska göra, det är därför inte så lätt att få honom att bjuda på beteenden och lära in nya moment. Jag har inte den tiden som krävs att ta honom till högre klasser därför känns det mer naturligt att lägga min tid på Groa istället.

Juldagen var en riktig slappardag hemma hos oss… skönt. På em när hundar och barn började bli lite rastlösa fick Groa dra Viktor på snowracern, det var uppskattat.

Annandagen tillbringades hos mamma, syster med familj var också där. Mycket mat förstås och julklappar till alla barn. Hundarna lekte en del. Det som var mindre kul var hemresan, det hade hänt något tidigare på E4:an, det var lite köer och blåljus längre fram när det plötsligt händer något med vår bil. Motorn gick, men det fanns ingen drivning, det gick varken att åka framåt eller bakåt, där stod vi ett par mil söder om Södertälje i vänsterfilen. Att man har ny bil som bara gått ca 170 mil är med andra ord ingen garanti för att den ska fungera.
Det dröjde dock inte mer en någon minut förrän farbror blå kom och frågade vad som stod på, ändå blev vi stående i nästan en och en halv timme innan bärgningsbilen behagade dyka upp. Efter lite strul med försäkringsbolaget så ringde jag mamma som kom och körde hem oss.

Idag inledde jag dagen med en god frukost och sen bodypump. Jag försökte tänka på att spänna magen varje gång det började kännas i ryggen, men det känns inte naturligt och jag måste påminna mig själv hela tiden. Med detta träningspass har jag uppfyllt december månads träningsmål!! Jag är SÅ duktig, det kändes inte som någon stor uppoffring, härmed lovar jag att inte prioritera bort träningen under 2011 utan göra allt för att upprätthålla 2 träningar i veckan.

Ikväll blir det HI-träning inomhus i Riksten, jag ska ta med Groa. Hon behöver träna på att bibehålla fokus trots människor och hundar runt omkring. Jag vet inte hur mycket yta det finns att träna på, men planen är fjärrdirigering, kryp samt linförighet om ytan medger.

Groa har även fått agera draghund några gånger, kul med lite annorlunda motion.

På jullovet ska jag göra upp en plan för 2011 och därmed även börja träna lite mer strukturerat.

Jag vet att jag väger alldeles för mycket, jag ser de oklädsamma kilon i spegeln flera gånger varje dag, jag vet att jag borde gå ner i vikt av hälsoskäl, ändå så kändes det så hårt att få ”domen”. Tårarna rinner och jag undrar i mitt stilla sinne hur det kunde gå så fel, varför har jag misshandlat min kropp under så lång tid och hur ska jag ta mig ur detta? För fortsätta så här går inte, jag är värd bättre. Det här kanske var vad som behövdes, vändpunkten, från och med nu kan det bara bli bättre.

Jag hoppas dock på ett snyggt avslut det här året och nå träningsmålet nu i december. Jag har nämligen lyckats träna 2ggr/v de senaste fyra veckorna och det är minsann inte illa!